Tack och hej

Nu lämnar vi snart Nha Trang och beger oss hemåt igen. Så nu blir det nog inte några fler inlägg på ett tag.

Schpaschiiiba schpaschiiba

Ja här på resortet går Ola och jag som ryssar. Framför allt Ola verkar ha ett väldigt ryskt utseende. Börjar undra om han skulle kunna bli någon form av utrikesspion eller så, för folk har ju alltid mycket att säga om hans ursprung. Sist var det väl arab om jag inte minns fel, och så är kraken bara från Norrland... Det är mycket ryssar här på hotellet för att det är de som har pengarna. Personalen hälsar hela tiden på oss på ryska och vi kämpar för att korrigera dem, vilket de verkar oförstående till. Idag har jag varit på vietnamesisk ansiktsbehandling med naturliga råvaror, på hotellets spa, vilket för övrigt var fantastiskt. Efter behandlingen skulle ett litet frågeformulär fyllas i om hur jag upplevt behandlingen. Formuläret jag fick i min hand var dock på ryska. Jag försökte förklara för henne att jag var från Sverige och att det vore bra om jag kunde få frågorna på engelska. Hon skakade bestämt på huvudet och pekade var rutorna var där jag skulle kryssa, precis som om jag inte förstod mig på blanketten... Efter att ytterligare en person tillkallats fick jag till sist ett formulär på engelska, men det verkade litegrand som om de tyckte att jag sjåpade mig när jag inte ville svara på ryska...

Dagens absoluta höjdpunkter har dock gått i matens tecken, både i början och slutet. Om vi börjar med slutet så har vi än en gång inmundigat mängder med grillade skaldjur på stranden. Har ni aldrig sett Ola salig (ja faktiskt lite åt det religiösa hållet) så skulle ni varit med nu... Den andra höjdpunkten var frukosten - OMG säger jag bara. Gigantiskt bord fyllt med minst ett tjugotal olika exotiska frukter. Massor med olika sorters bröd - allt från de superkrispiga goda vietnamesiska baguetterna (som sägs vara de bästa man kan få utanför Frankrike) till riktigt grova bröd. Mängder med olika bakverk. Ett tjugotal olika typer av färskpressade juicer/milkshakes/smoothies samt champagne naturligtvis. En helt fantastisk station med gräddande av begiska våfflor, amerikanska pannkakor och crepes med massor med olika tillbehör - vad sägs t.ex. om honung i tre olika smaksättningar? En enorm äggstation med tillagning på alla tänkbara sätt - likaså med nudlar där antalet tillbehör var oändligt. En hel vägg pryddes med olika typer av fröer, gryn, tokade frukter etc. Vad sägs t.ex. om torkad longanfrukt eller lotusfrön? En hel disk pryddes med olika typer av skinkor, korvar och dessertostar av västerländskt snitt. Givetvis fanns det små vackra pytteglasbyttor fyllda med olika sorters hemmagjord fruktyoghurt som smakade himmelskt. Ja listan kan göras precis hur lång som helst och jag kan bara tala om att det tog evigheter att bli klar med den frukosten... Vi blev faktiskt så mätta att vi avstod lunchen... Mums!

Nu har vi köpt lite franska bakverk från det franska bageriet på andra sidan gatan. Nattinatt - imorgon är det vår sista stranddag. Kram!

Nu är det lyx igen, ja nu är det lyx igen...

Imorse flyttade vi till nytt hotell här i Nha Trang. Vi bor nu på Ana Mandara hotel några kvarter längre bort och här ska vi stanna de få nätterna som är kvar fram till hemresan. Det känns ofattbart skönt att få varva ned på ett riktigt lyxställe. Det här hotellet är typ det enda i hela Nha Trang som ligger direkt på stranden och har privat strand. Vi bor i en lyxig garden bungalow som är inredd med allt man kan önska sig - fantastisk balkong och jacuzzi i badrummet! Sedan är det naturligtvis det där lilla extra som finns på alla de här lyxställena - du välkomnas med iskall väldoftande handduk, iskall ingefärsdryck och en passionsfrukt fylld med hemgjord passionsfruktssorbet. På stranden kommer de runt och delar ut frukt och våta handdukar under tiden man ligger där. Lunchen inleds naturligtvis med en gratis liten fruktshot och en överdådig brödkorg. På rummet väntar oss små presenter med godsaker både på överkastet och i en vacker korg på bordet... Listan kan göras hur lång som helst!

Givetvis har lyxen också en baksida - de tar ut hutlösa priser för t.ex. drycker. En flaska vatten kostar motsvarande 40 svenska kronor, trots att alla andra restauranger i Vietnam tar typ max 10 kronor (och ofta mindre). Denna typ av frågor orkar vi dock inte lägga onödigt med kraft på att irritera oss på utan nu ligger fokus på att njuta fullt ut de sista dagarna. Vi skall suga i oss av lyxen, sola och bada och det finns ett par tider inbokade på ställets spaanläggning. Gött!

Nu är vi iallafall hemkomna från en bättre middag på Lantens innehållande ugnsbakade räkor med ost, vitlök och smör; en stor ananas fylld med sauterad biff tillsammans med sötsur sås och grönsaker samt marinerad tunnt skivad kyckling som vi själva fick grilla på en liten bordsgrill och smarra i oss med goda tillbehör. Låter helt OK va?

Nu sitter vi i hotellets bibliotek och kollar internet innan vi skall dra oss tillbaka för kvällen! Kram!

Kort kort

Hej på er alla

Idag blir det ett kort inlägg. Ola som är vid tangentbordet är trött och vill sova. :)

Idag har vi gjort ungefär samma procedur som igår (inklusive vädret), med skillnad att vi ätit en grillad hamburgare (god) istället för skaldjursfrossa. Så nu står mgen som vanligt i fyra hörn. Vi har nu spelat bönspelet en gång och nu är det dags att knyta sig.

Mer inlägg imorgon.

Skaldjurfrossa!

Ännu en underbar dag på stranden är till ända. Vi mår verkligen gott! Jag plöjer böcker i en rasande takt och Ola växlar mellan att sova i solstolen och promenera. Vi börjar få lite färg, eftersom brisen här gör att man orkar vara lite mer direkt i solen.

Idag och igår har jag också varit på massage - skönt absolut, men inte i Thailandsklass. Det känns som om massagen är lite mer improviserat knådande och bankande och inte så systematisk i sitt utförande. När jag frågade tjejen var hon lärt sig massage såg hon alldeles frågande ut och pekade på den lilla bambuhyddan - "Here of course". Hon är väldigt noga med att man kan lämna dricks (men man är inte tvungen säger hon i nästa andetag...) och jag har uppfattat att det i princip är en omöjlighet att leva enbart på den lön hon får genom massagen, vilket gör att dricksen är nödvändig för att överleva. Spelar inte så stor roll - för oss är det ju faktiskt inga pengar. Idag skulle hon och en annan tjej plocka mina ögonbryn - detta skedde med en metod som var helt främmande för mig med en kombinerad pincett/avbitartång. Jag försökte visa att jag ville att alla strån som skulle bort skulle dras bort med pincetten, men då protesterade de livligt. "Not nice!" Istället så skulle de också trimma vissa strån och på så sätt forma ögonbrynen. Slutresultatet ser iallafall fint ut, så vi får se vad som händer när de kapade stråna växer ut...

Dagens höjdpunkt var dock skymningstimmen. När det börjar skymma och solen går ned drar alla västerlänningar iväg från stranden och istället anländer horder av vietnameser. Hela stranden är som en myrstack full av folk som badar och umgås. Vietnameserna tycker att det är härligt att vara på stranden när det är svalt! Vid denna tidpunkt dyker det också upp försäljare av mat på stranden. Bland annat finns det damer som bär runt på tunga ok med kokgrytor med mängder av skaldjur och grillar. Sedan slår de sig ned varsomhelst på stranden och breder ut presenningar runtomkring sig. Sedan är det bara att komma fram och peka vad man vill ha. Inte särskilt många västerlänningar vågar sig fram men vi bestämde oss för att vara modiga eftersom det såg delikat ut. Vi fick en stor skaldjurstallrik som tanten plockade ihop åt oss med en gigantisk hummer, en stor krabba, tigerräkor, jätteräkor, musslor och stora jättesnäckor till det facila priset av totalt 100 SEK! Med andra ord en otrolig massa skaldjur till en väldigt liten peng. Hon lade sedan våra skaldjur på grillen och penslade med chili- och vitlöksolja varefter allt serverades på ett jättefat till oss som satt där på presenningen. En tandlös liten tant kom framspringande och satte sig på huk hos oss och hjälpte till att klippa, knäcka och plocka isär skaldjuren så de blev mer ätbara. Smaken var ljuvlig och skaldjuren perfekt tillagade och vi lovar er att upplevelsen av att sitta där vid strandkanten i skymningen med alla dessa goda skaldjur, var magisk och säkert kommer platsa bland våra bästa matminnen någonsin. Kvällen fick därför bli utan restaurangbesök utan istället landade vi på en mysig bar där vi softat ett par timmar.

Nattinatt och kram!

I landets sydligare delar

Vid midnatt ankom tåget till Nha Trang. Som vanligt naturligtvis försenat med ca 1,5 timme. Vi har börjat inse att vietnameserna är ett folk som är vana vid att vänta och ingen gör någon stor affär av det. Vi åkte vanligt sittplatståg med mjuka säten och AC mellan Danang och Nha Trang (som uttalas ungefär nja tjaa) och det fungerade utmärkt bra bara Ola hade lyckats baxa upp våra blytunga resväskor på bagagehyllorna uppe vid taket... Benutrymmet var faktiskt bättre än på svenska tåg och AC:n gjorde det rejält kyligt.

Ola sov i princip hela resan. Själv roade jag mig med att spana ut genom tågrutan - som vanligt vackra landskap. Min favorit är när man åker förbi de stora fälten med vajande lotusblommor i rosa eller vitt. Jag tror nästan det är min nya favoritblomma! Efter ett tag kom någon form av tågvärdinna med en vagn med snacks och drycker. Jag köpte mig en flaska vatten och en stor mugg med sötade popcorn. I samma ögonblick som detta skedde fick jag en ny kompis! I sätet framför oss satt nämligen en liten flicka med en tråkig sovande mamma bredvid sig. Flickan hade nog spanat in mig ett tag - jag är ju som lite märkvärdig med min stora kropp, ljusa hy och ljusa hår. Många barn vill vinka eller hålla lite i handen en stund. Det ville nog även den här flickan där hon hängde bakochfram över sätet och stirrade ogenerat men samtidigt blygt på mig. Jag gjorde några resultatlösa kontaktförsök, som mest verkade skrämma henne. Inte förrän jag öppnade popcornburken och sträckte fram den mot henne gav hon mig ett stort leende och sedan hade jag fått en ny bästis!. Flickan var nog i 4-5-årsåldern och naturligtvis mycket söt. Vi kunde ju inte prata med varandra, vilket till en början verkade göra henne både förbryllad och irriterad - varför gjorde jag inte som hon sa??? Istället fick vi leka tokiga lekar där vi matade varann med popcorn, gjorde tokiga grimaser, höll varann i händerna på olika sätt etc. etc. Man kan ju kanske tänka sig att den typen av dialog mellan en 33-åring och en 5-åring, efter ett tag kan bli lite tjatig, men det tyckte absolut inte flickan. När jag efter ett par timmars lek försökte visa att jag ville vila lite, kanske läsa en bok, blev hon störd och petade hårt med fingret på min arm tills jag la bort boken alternativt övergick till att på olika sätt försöka väcka Ola, eftersom det naturligtvis gav henne min uppmärksamhet. Flickans namn var Susu och hon blev mycket förtjust över att ha träffat en Cissi. Föräldrarna kunde ingen engelska men de (plus alla andra vietnameser i närheten på tåget) var mycket förtjusta över min lek med den lilla flickan. Efter ett tag fick hon din pappa att köpa en popcornsburk även till henne, så att hon kunde mata mig med dessa. När vi gick av tåget vid midnatt sov hon sött under en filt, men hennes mamma gestikulerade ett stort tack till lektanten :-)

Nha Trang är helt olikt de ställen vi varit på tidigare. Det är mycket mera stad och turistort över det här samhället. Stranden är kolossalt fin, lång, vit och finkornig. Vi håller till på en häftig beachclub där allt man kan önska sig finns inom armlängds avstånd - ursköna solsängar, parasoller, pool, duschar, toaletter, superbra bar och restaurang, massage och framför allt jättehärligt bad i klart fint vatten. Nästan inga hotell ligger på stranden, utan istället finns där en jättefin strandpromenad med vackra lite roliga parkmiljöer. Stället påminner mer om en lyxig badort på rivieran. Bergen runtomkring ser också annorlunda ut - fortfarande gröna men med en annan karghet, som på något vis påminner mer om Europa. Vi softade på stranden fram till sexsnåret - Ola nöjd med ställets hembryggda öl och jag med en smarrig paraplydrink. Till middag frossade vi naturligtvis i mumsiga skaldjur! Känns helt OK att tillbringa en vecka här!

Kram!

Snart rör vi på oss igen...

Håller på och plockar ihop lite saker inför vår avresa från Hoi An till Nha Trang imorgon. Vi har en lång tågresa framför oss på ungefär 9-12 timmar under dagen. Det här med tidpunkter är ju inte lika viktigt här i Vietnam, utan allt verkar vara lite mer på ungefär - sådana där saker som jag har lite svårt för när jag reser, hur världsvan jag än vill vara... Att sitta ett par timmar extra och vänta i en stekhet vänthall känns lagom motiverande, när ingen dessutom heller talar om varför.

Skrädderskan har precis varit här och levererat våra sista plagg, efter att ha gjort ett par finjusteringar. Allt är verkligen kanon nu! Vi blev dessutom vid några skräddade par med skor från en skomakerska som sydde dem på måttbeställning. Precis som med skräddaren var det bara att peka ut på en bild (från mängder med kataloger) hur man ville de skulle se ut. Därefter fick man välja skinn, sula, klack etc. Tror även skorna blev bra, känns det som!

På grund av all business med skräddare och skomakare, blev det lite snoigt med middagen, så vi beslutade oss för att äntligen prova en sorts streetfood vi gått och spanat på som heter Banh Mi. Det är krispiga nygräddade baguetter som de står vid små vagnar och fyller med innehåll. I den här ingår det olika typer av griskött, typ grillat strimlat fläskkött, någon form av paté med grönpeppar inuti, något annat mer skinkliknande kött med fet svål, gurka, tomater, lök, färska kryddor, fisksås, chiliröra, vietnamesiska pickles och kanske lite annat. Kanske låter det lite avskräckande, men vi bestämde oss för att inte titta så noga utan bara äta - kön till det lilla ständet är nämligen ständigt lång och det blir aldrig tomt med människor som beställer mackor i stora lass - förmodligen ofta för at ta hem till familjen eller kanske till arbetskamraterna. Mackorna visade sig vara gudomligt goda och den bästa typ av streetfood man kan önska sig. De visade sig också bli den billigaste middagen vi käkat hitintills - motsvarande 15 kronor för oss båda tillsammans. Ola ligger i sängen och är proppmätt efter sin macka... Till detta fick vi en annan liten dam i ett stånd att tillverka frukdrinkar åt oss, medan vi väntade på hennes små plastpallar. Det blev både mangodryck och avocadodryck. Mycket goda var de dessutom, med okänt innehåll, men jag kan gissa mig till inslag av kondenserad mjölk. Mums!

Dagen har för övrigt varit enormt het. Någon påstod att det var 42 grader i skuggan, vilket inte förvånar oss. Det har konstant legat omkring 40 i några dagar nu. kvällarna har vi upplevt som riktigt svala, med 35-36 grader... Luftfuktigheten här i Hoi An har dock varit betydligt lägre än tidigare, men nu ryktas det vara rejält fuktigt i Nha Trang så vi får väl se. Man ska väl inte klaga äver vädret men det har varit rejält mycket varmare och soligare än vad vi väntade oss. Sedan vi kom till Vietnam har det endast (bortsett från kvällen när vi anlände) kommit en regnskur och lite dugg under en kvart en annan dag - annars blåslampa för jämnan och inte ett moln på himlen. Idag behagade det inte ens fläkta på stranden, så vi höll oss inne under parasollerna. Tanterna som går runt och säljer saker på stranden ville helst också sitta under parasollerna och vila sig och prata med mig. De har ett jobb som verkar minst sagt för djävligt med att vanka runt i hettan hela dagarna med tunga bärlass och nästan ingen köper något av dem...De har hur mycket kläder som helst på sig för att skydda sig mot solen och både strumpor och skor för att isolera mot den brännheta sanden. Dessutom är ungefär hälften av tanterna typ 100 år, jättesmala, skrynkliga som russin och helt tandlösa (alternativt någon tant som bara har ett helt brunblodigt garnityr att visa upp - tänderna hos det här folket är många gånger inte att leka med...). De kan i princip ingen engelska utan ropar bara "hello" med pipig röst när de kommer haltandes med sina små sidendressar och rishattar... Annat är det med de kvinnorna som är mer jämnåriga med mig - en av dem pratar ganska dålig engelska men har själv uppfunnit ett par slogans hon kör flitigt med. "Don´t be lazy, be crazy" eller "Don´t be angry, be hungry". Vet inte om jag riktigt förstått vilken hennes försäljningstaktik är med dessa slogans, men men...

Nästa gång vi hörs av är vi nog i Nha Trang! Kram!

Chamskorest

Hej på er alla!

Nu är det Ola vid tangentbordet igen. Jahapp vad har vi gjort idag då? Svaret är kortfattat beskrivet i rubriken. Lagom svårt för att ingen ska begripa utom jag själv som kommit på det. :-) Nåja.

Först svar på en fråga. "Vad är ett citadell?". Mycket bra fråga. Jag vet inte, det är en direktöversättning från engelskans citadel. Wikipedia är dock min vän och beskriver det som "Ett citadell är en befästning som uppförts med syfte att skydda en stad." Så nu över till dagens aktiviteter.

Idag var det dags för snorklingsutflykt till "Cham island". Det började med tidig uppgång (kl 06:00), fast Cissi var uppe innan klockan ringde. Hon säger att det är enkelt att komma upp tidigt på morgonen med den säng vi har på hotellrummet. Hmm. 07:30 var vi klara att åka. Efter tio minuter började Cissi undra var de var och gick upp till hotellet för att kolla. "No they are always late, due to pickup". En kvart senare så var de fortfarande inte där och jag gick upp för att ringa, när de på hotellet hade slagit nummret så kom de, naturligtvis. Det slår nästan aldrig fel...

Så in i en liten buss, iväg till en båt och ut på havet. Vi hade med en guide som var en gammal gubbe som pratade knagglig engelska. Båten gick i maklig fart ut mot Cham islands. På vägen berättade guiden att hamnen hade varit stor för 1600 år sedan (det visade sig vara på 1700-talet, dvs 16:th century), men då var detta befolkningen Champa som bodde här. Sedan var det något om hamnen på ön också. När vi kom dit så grundlades den på 1700-talet. Hur det här hängde ihop lyckades jag inte få fram.

Väl framme på ön var det en guidad tur. Både på engelska och på vietnamesiska. Vi hade även med en hög med vietnamesiska fjortisar (fast de var nog äldre) och de hade lite svårt att lyssna på guiden. I vilket fall så gick vi runt en stund i hettan, såg risfält, pagoda, marknad och sol... Sedan skulle vi vänta på en speed boat. Att ta sig ner till den båten visade sig vara enklare att säga, än att faktiskt göra. Det löste sig i alla fall genom passage via annan båt. Deras stegar är inte alltid de bästa kan man väl kanske säga... I vilket fall så åkte vi iväg och hamnade på en strand där vi hoppade ur, för att mer eller mindre sekunden senare hoppa i båten igen. Jag hann i alla fall byta om till badbyxor. Denna gång bar det av till snorklingsstället. Cissi valde att stanna i båten medan jag hoppade i plurret... Efter några minuters simmande konstaterade jag att det inte var något dåligt val. Det var väl ... ... bäst sammanfattat ... sådär. Det vete fåglarna om jag inte haft bättre snorkling på västkusten. Jaja, två nya saker fick jag se. En hög med maneter, som inte verkade brännas. Jag fick några sting, men inte när de var i närheten. Det andra som var nytt för mig var något slags mellanting mellan en korall och en anemon. Det såg ut som en korall, fast den böjde sig för vågorna precis som en anemon. Annars var det rätt trist snorkling. Trasiga döda koraller överallt och inte särskilt mycket djur. Några fiskar men de var lätträknade. Det mest intressanta var nog faktiskt att se hur vietnameserna tog sig runt i vattnet. Alltid med flytväst, en del bättre än andra. En tappade sin flytväst som seglade iväg och hon höll sig i någon annans. Jag tog ett par simtag och kände mig lite som räddaren i nöden. Det var nog det mest spännande på den turen.

Efter snorklingen bar det av till den andra stranden för att äta mat (visste jag sedan tidigare då jag frågat), i annat fall hade det nog blivit lite förvirrat. Efter lite mat (rätt så god) så lade Cissi och jag oss för att sola och bada lite. Ja det var väl dagens dumhet för jag är nu lagom uppbränd. Så kan det gå. Efter det lite skugga och hemfärd. På vägen hade Cissi lång konversation med några av vietnameserna, som visade sig gå på College i Danang, eftersom de ville träna sin engelska. Jag sov, eller halvslumrade i alla fall.

Efter den något speciella båtturen så bar det av till hotellet. Där var vi bara kort för att sedan åka ned till skräddaren för en sista provning. Det blir toppenbra. Ska hämta dem imorgon. Vi fick även tips på ställe att sy upp skor på. Så de har vi nu beställt och de ska vi kunna hämta imorgon med. Lite spännande! Jag tror även jag fick några bra bilder då ljuset var helt perfekt för foto klockan 17:48.

Nu till den sista delen i rubriken. Idag passade vi på att gå till stans förmodligen bästa restaurang - Mango rooms . Det var sammanfattningsvis jättegott. Tiger prawns, kött och mums. Jag fick även möjligheten att äta en av mina favoritefterätter. Mango sticky rice. Även det mums.

Nu sitter vi på hotellrummet igen och har det rätt bra. Hoppas att ni har det med. Vi har hört att det är varmaste dagen för i år hemma, så då vet vi att vi kan få det svalt när vi kommer hem också. Det är nämligen i princip som kallast här när ni har det som varmast. :-)

Ha det gott

// Ola

En skräddare utöver det vanliga

Vi har verkligen funnit en riktig pärla! Vår lilla skräddare Be är underbar - en fantastisk personlighet, hög grad av professionalism och ett enastående yrkeskunnande. Vi är så impade av henne både Ola och jag. Ola är dock lite bekymrad för att hon nog är för snäll och går och funderar över metoder hur han kan hjälpa henne att göra bättre "business" :-)

Idag kom hon till vårt hotell fram på kvällskvisten med alla kläder vi sytt upp för en första provning. Hon tyckte att det var bättre att vi var på vårt hotellrum där det är bra AC och där vi kan byta om obehindrat. Hon retar sig på sina kollegor i butikerna bredvid, eftersom hon tycker de pratar för mycket strunt och beter sig ojust mot många kunder. När de kommer in i hennes butik för att "hänga" blir hon irriterad och försöker skydda oss från dem.

Vi har beställt följande av henne:

Cissi
kavaj
strandklänniong
sommarklänning
en riktig festblåsa
en sidentunika
en blus med mandarinkrage
ett par 3/4 byxor
en romantisk tunika


Ola
en kavaj
ett par finbyxor
en vinterrock
4 skjortor
2 par byxor med avtagbara ben

Efter dagens första provning, där det mesta satt helt fantastiskt bra, beslutade vi att beställa ytterligare två tunikor, samt ytterligare en kavaj och finbyxor till Ola. Verkligen ett gott betyg till en skräddare tycker vi! Prislappen undrar ni kanske över? Totalt drygt 5000 pix för hela kalaset, vilket vi tycker är oerhört prisvärt.

Att vara skräddare i Vietnam är dock ingen lyxtillvaro. Be jobbar sju dagar per vecka och har ingen semester. Hon börjar jobba 04.30 på morgonen och håller på till ca 23.30 varje kväll. Semester förekommer inte. Hon började med detta yrke när hon var 16 år och är idag 26 år. Hon har gift sig ganska nyligen och håller nu på att arbeta ihop pengar till att kunna skaffa barn. I Vietnam måste man nämligen som kvinna enligt lag vara hemma med barnet i ett år och det året måste man spara in pengarna till själv. Som Be själv formulerade det "To marry is big responsibility. Have to save lot of money so you can have family". I hytten brevid henne satt en äldre man och skräddade. Hon berättade att han var 89 år. När vi frågade om han inte kunde gå i någon slags pension, skakade hon bara på huvudet och menade att han måste ha mat på bordet livet ut... Kanske lite visdom för oss svenskar som tar allt för givet!

Imorgon åker vi på utflykt till Cham Island där vi skall besöka fiskebyar och snorkla.

Kram!

På visit i ett franskt Vietnam

Igår anlände vi till den pittoreska staden Hoi an, som är precis hur gullig som helst. Hoi An är en av sydostasiens äldsta städer och stadskärnan finns med på UNESCO:s världsarvslista. I stadskärnan får ingen bilkörning förekomma utan det är mest cyklar och cyklos på dessa små gränder.

Vi bor på ett franskkolonialt boutiquehotell som heter Ancient House Resort och ligger mittemellan stadskärnan och stranden vid floden. Väldigt pittoreskt och mysigt ställe med en mysig trädgård med pool på innergården. Rummen är inredda i fransk vit stil och vi blir bortskämda med små godsaker varje dag. Hotellet har också en shuttle bus som skjutsar till stadskärnan och stranden med jämna mellanrum.

Denna dag inleddes med ett första besök hos vår skräddare. Vi blev tipsade om henne av ett norskt par vi träffade i Hué och hon hade verkligen gjort jättefina grejer till dem. Hoi An kallas för skräddarstaden eftersom det är skräddare överallt och oerhört billigt att sy upp kläder. Vi har nu gjort en jättebeställning hos henne så nu blir det provningar ett par dagar framåt. Kändes iallafall mycket bra med henne - väldigt professionell.

Vi drog sedan iväg till stranden Cua Dai Beach, som visade sig vara en enormt vacker strand. Längre än vad man kunde se i båda riktningarna och ljus, fin pudersand. Havet var dessutom rent och härligt och faktiskt förhållandevis svalt jämfört med andra ställen i Sydostasien - skönt! Det blåste också ljumma vindar hela tiden så att det aldrig blev för varmt. Till lunch - nyfiskade grillade musslor, såklart!

Ikväll har vi besökt en riktig gourmetrestaurang som heter Morning glory och smarrat i oss krabbwontons, rispannkakor med örter, supersmarrigt ankbröst med bananblommesallad samt grillad bläckfisk fylld med fläskkött och räkor. Enormt gott!

Efter att ha nattbadat i poolen skall vi nu ta och knyta oss... Nattinatt och kram!

Nya äventyr på egen hand

Hej på er alla

Här är det Ola vid tangentbordet igen. Först ska jag försöka återberätta vistelsen vid Hués Citadell. Jag tog hotellets lilla buss in till stan på morgonen (10:30) in till Hues centrum. Där knatade jag omkring en stund för att få se hur det ser ut på dagtid och inte bara på kvällen. Även för att få lite bra bilder på dagen. Jag vet inte hur väl jag lyckades. Sedan tog jag en taxi till själva citadellet. Det kan bäst beskrivas som en enklare variant av förbjudna staden, men frågan är om det inte var större i yta. Däremot var det inte lika väl restaurerat som förbjudna staden. Det var två byggnader som man restaurerat nyligen (i en av dem låg det målafärg och en målare låg och sov...). Den andra var helt faktastisk när det gäller utsmyckning. De kunde sina saker i Vietnam på den tiden med helt uppenbart. För att göra en lång historia kort så knallade jag omkring där i några timmar. Jag är lite osäker på tiden men det var tillräckligt för att jag skulle få en rejäl blåsa på ena tån, stanna många gånger och pusta samt noterat att det går åt mycket vatten när det är varmt. Jag fick nog i mig en 1.5 liter på den turen...
Hur såg det ut då? Grönt, mycket olika gula byggnader med kurviga tak, olika tillfixade parker, stora ytor, lotusblommor (något överblommade tyvärr) med mera. Ni kan säkert googla er till bilder på det hela...

Efter detta äventyr så tog jag en taxi tillbaka till Hues centrum och på vägen frågade taxichauffören om jag ville ta foton på markanden. Jag hade nämnt ordet marknad men eftersom jag inte visste vart den låg så sa jag centrum i stället. Så jag frågade hur mycket det skulle kosta att han väntade. Detta resulterade i att han tryckte på "stop" på taxametern, så det kostade inget extra alls. Väntan verkar inte kosta något (eller mycket lite i alla fall) i detta landet...
På marknaden köpte jag en keps och fotade en del. Efter det bar det av till centrum där jag hitta ett stället att äta på. Ris med "vedgetbls" och "this" (gröna bönor) samt "what do you want?", vilket blev hel squid (bläckfisk) på spett. Jag vet fortfarande inte om det var bläckfiskens inälvor jag åt eller om den var stoppad med något. Det gick inte att avgöra, så det var säkert inälvor. Efter måltiden och en lång stunds avböjande av en motorcykeltaxi så bar det av till hotellet igen.

Nu till dagens äventyr. Vi tog som bekant en bil till Hoi An. För att göra resan lite roligare så kombinerade vi detta med lite utflykt till olika ställen. Första stopp var en strand (Lo Cau Beach, tror vi att den heter). Det var en lång strand med nätstan inga människor på. Vi stannade egentligen bara för att ta bilder, men Cissi hittade ett matställe så vi passade på att äta också. Jag försökte kommunicera detta till Chauffören, men jag vet inte om han förstod. Han sa "ok" och "no". Exakt vad det betydde förstod jag aldrig men jag misstänker att det betydde "ok ät ni" och "no I do not want to eat". Efter detta fortsatte resan genom bergen som var rejält höga och snirklande. Det var lite som att åka i Norges fjordar eller Kroatiens kustpartier. Plödsligt sa chauffören "stop here" vilket resulterade i att vi kunde kliva av och bli överfallna av lite försäljare. Stoppet var naturligtvis för att vi skulle få se fin utsikt men det stället hade även försäljare listat ut. Fin utsikt och några bra bildet blev det. Sedan nerför bergen igen, genom Danang och så stannade vi i "Marble mountains". Eller rättare sagt så stannade den vid ett av dessa marmorberg. Inträde 15 000 Dong (7.50 SEK) och 105 trappsteg senare så var jag uppe. Cissi ville inte gå dessa höga ojämna trappsteg. De var helt klart i Olastorlek, jag behövde inte ta två trappsteg i taget som jag brukar (utom vid något enstaka tillfälle)... Där uppe var det ett litet tempel och en massa stenbelagda stigar/vägar åt olika håll. En del brand uppåt, en del mer flackt. Jag tog första bästa till vänster och kom in i två fantastiska grottsalar. Först en som var stor och sedan en djupare som var änne större. Visserligen inte lika stora som "Incredible caves" men det vete fåglarna om det inte var högre. Berget var lite som ett urblåst ägg med ett litet hål i toppen.
Efter detta så tog jag en annan stig som ledde till en utkiksplats. Högt, huu... Kunde se över hela danangs strand, där de för övrigt håller på och bygger som tokiga.
Upp för en ny led, denna gång upp till en ny grotta som om möjligt var ännu högre i tag än den förra. Jag måste ha mer vidvinkel på min kamera för att det ska gå att få med hela höjden. Borde kanske ha tagit med stativet med, det låg trots allt i resväskan. I vilket fall så tog jag en sista stig som ledde upp till "heaven cave". Den låg verkligen högt upp. Dock tyckte jag den var rätt oanselig, tills jag upptäckte att det fanns en brant, hal och mörk gång bakom som ledde brand uppåt. När jag klättrat igenom den så var jag inne i ytterligare en jättehåg grotta. Här kunde man även ta sig ut men den vägen vågade jag mig inte riktigt fram i. Det hade nog gått, men detta är semester och inte bergsbestigning. :-)
Efter detta så började solen gå i moln och det började blåsa så jag började ta mig nedåt igen. Denna gång en annan väg. Det visade sig att nedgången var på andra sidan berget (när jag väl kommit ned) så det blev att traska runt berget istället. Det gick fint förutom att det var en hel del saker som blåste runt och något måste ha blåst ned från ett träd för plödsligt så stod jag mer eller mindre dubbelvikt för att något träffat mig. Ja det gick fint, men jag hade ont i nästan en timme efter. Cissi berättade sedan att folk var lite bekymrade för omsvängningen i vädret. Vi såg folk lägga på bildäck på sina plåtskjul bland annat.

Ja det var väl dagens stora äventyr. Nu är vi mätta och belåtna på vårat fina hotell, nynedkrupna i sängen efter ett härligt kvällsdopp.

Nu får det allt vara slut med skrivandet för idag.

// Ola

Varma utflykter mot norr och syd

Temperaturen är nu uppe i 42 grader vilket är varmt till och med för vietnameserna. De går runt och snörvlar och hävdar med bestämdhet att de blir förkylda av värmen. Tänk hur det kan vara - vi som tror att förkylningar kommer av kyla... Jag käkar iallafall antibiotika och hosttabletter sedan ett par dagar tillbaka så det känns som om min förkylning håller på att ge med sig också.

Om en lite stund lämnar vi vårt paradisställe i Hué för att resa vidare söderut med inhyrd bil med chaufför. Vi kommer att göra några stopp på vägen vid spektakulära platser som t.ex. Marble mountains och Hai Van passet och räknar med att vara framme i Hoi An sent i eftermiddag.

Även igår hade vi egen privatbil med chaufför på vår utflykt till DMZ (demilitariserade zonen) och Vinh Moc-tunnlarna, vilket i sig var en helt fantastisk utflykt av stort intresse. Meningen var dock att vi skulle hämtas av en chaufför på hotellet och sedan hämta upp guiden i en annan stad på vägen. Chauffören pratade ingen engelska förutom "yes, yes", vilket ju inte var någon större hjälp. Efter en bit på resan började han ställa konstiga frågor om platser och vi forstod att han inte hade fattat att vi skulle hämta en guide också. Efter många om och men med stora inslag av teckenspråk fick vi honom till sist att ringa resebyrån och låta Ola prata med personalen där. Det visade sig då att vi kommit med fel privatbil. Huromhelst ordnade sig allt och guiden anslöt lite senare.

Vi fick oss en god dos vietnamesisk modern historia och många intressanta anekdoter från det amerikanska kriget, som det kallas här (av förståeliga skäl). Besöket i tunnlarna var mycket spännande. Tunnlarna var byggda i tre våningar - de lägsta vid 23 meters djup. Här inne levde människor i upp till fem år i de minsta små krypin man kan tänka sig. En familj på fem personer hade kanske ett eget hus motsvarande två badkar i bredd och ca 1 meter i höjd. Under jorden fanns också BB, sjukhus, samlingslokaler och bombskyddstunnlar. Vi gick en lång tur ner i originaltunnlarna och det är fantastiskt att föreställa sig att människor bott här. När vi kom ut från en av tunnlarna fick vi träffa en liten man (sannolikt skadad av Agent orange) som var stum och hade olika andra funktionshinder som med livligt kroppspråk beskrev att han bott tre år i tunnlarna när han var liten. Kort sagt en fantastisk utflykt även om det var enormt varmt.

Igårkvälls åt vi en extremt delikat middag på Ninas cafe i Hué. Det var faktiskt en av de bästa middagarna vi ätit i Vietnam. Vi käkade små spett med fläskfärs på citrongräs som grillats och som vi sedan fick rulla in i rispapper tillsammans med grönsaker och jordnötssås. Dessutom kinesisk kryddig biff med svampar samt en helsmarrig specialité med kimchi, koreanskt kryddad biff med grönsaker och ananasris som rullades in i rispapper. Delikat!

Nu måste vi dra! Kram!

Lite äventyr för mig själv

Hej på er alla

Nu är det Ola som är vid tangentbordet. Jag tänkte att det kanske var dags för mig att skriva något litet inlägg nu när jag varit på utflykt på egen hand.

Igår bestämde jag mig för att gå en promenad i solskenet några timmar eller så. Jag kan inte säga att jag hade någon egentlig plan mer än att se vad som dök upp. Så när jag lämpat av Cissi på Spa (det var inte så svårt att få henne dit kan man väl säga, det var snarare så att jag knappt han med själv) så gick jag och bytte om till lite mer gåvänliga kläder och tog mig till receptionen. Där skaffade jag en karta över omgivningarna (inte den bästa men i alla fall ett riktmärke) och ett kort på vad hotellet hette med adress ifall jag skulle vilja ta en taxi tillbaka.

Efter att ha studerat kartan en kortare stund så bestämde jag mig för att ta vägen mot Hue. Hela vägen dit hade jag väl inte plan på att gå då det är 4-5 km, men i alla fall att se en del på vägen. Jag noterade snabbt att alla ställen på vägen hade tagit siesta och blåslampan lös utan blås... Efter att ha passerat ett vägskäl och en bro så dök det lägligt upp en taxi. "Where are you go?" Jadu det visste jag ju inte men det var trevligt att en taxi dök upp så jag pekade på en av "pagodorna" och frågade "How much?". Det blev rätt mycket köpslående där jag provade många saker som att byta valuta, säga lite lite, öka osv. Hon (taxikvinnan) var inte lätt att förhandla med men jag fick väl ner det ca 50% och det slutade på 100.000 dong (ca 50 SEK). Dyrt tyckte jag men jaja. Det visade sig att hon missuppfattat vilken pagoda jag menat och vi åkte typ en mil, så det var inte så dyrt. Pagodan i sig var lite intressant, men inte mycket mer än så. Fick lite fina bilder. Efter det så skjutsade samma taxikvinna in mig till Hue centrum där jag vankade runt lite, fick skön massage och sedan åkte jag iväg till hotellet.

Nu säger Cissi att vi ska bryta så fortsättning följer om dagens äventyr.

// Mvh Ola

Snuva och solsken

Vi njuter för fullt av detta magiska ställe och solen lämnar oss inte ifred en sekund - det är 38 graders blåslampa från morgon till kväll. Trots detta är det lågsäsong här nu, och enligt vad vi hört beror det på att det är lite för varmt... Lågsäsongen har iallafall medfört att vi ända från starten blev uppgraderade till en Honeymoon bungalow - nice! Det som det är högsäsong för är iallafall mangon, som är fantastiskt söt och smakrik - jag har aldrig tidigare ätit så god mango så nu blir det verkligen frossa.

Tyvärr har jag fått tagit över Olas förkylning (som han är bra ifrån sedan ett par dagar tillbaka). Snuvan går väl an, men tyvärr har jag börjat hosta också. Igår var vi på ett apotek här i Hué och fick en annan sorts hosttabletter än de Ola fick, så vi får se om det hjälper. Jag har på grund av snuvan tillbringat både dagen och gårdagen i skuggan vid poolen medan Ola varit ute på egna äventyr. Igår blev det pagoder av allehanda slag och idag har han besökt det gigantiska citadellet i Hué. Han är upprymd över vad han sett och kameran har i vanlig ordning klickat för fullt.

Igår roade jag mig dock med att ta en massage på spaavdelnignen på hotellet och det var naturligtvis helt fantastiskt. En av de duktigaste massörer jag varit med om faktiskt! Alltid lika härligt att gå på spa på ett så fint hotell eftersom kringmiljöerna är så underbart vackra och kontemplativa.

Trots snuverier så njuter vi för fullt av vår semester. Imorgon skall vi försöka ta oss iväg på en utflykt till DMZ (demilitariserade zonen) med besök i tunnlar och annat.

Misstänker att det vackra vädret håller i sig även hemmavid, så passa på och njut!Undrar dock om m+p strandat på någon ö i Vänern eller var ni håller hus... Kram!

Vibrationsträning via transportnätet

Nu är vi framme på det mest ljuvliga lilla stället i världen nämligen Pilgrimage Village i Hué. Helt i Cissistil med massor av vacker och harmonisk inredning samt ett kungligt uppassande. Kungligt passar i detta sammanhang eftersom Hué är den gamla kejsarhuvudstaden i Vietnam och finns med på världsarvslistan.

Ni undrar naturligtvis hur tågresan hit gick och jag måste verkligen svara "över förväntan". Vi lyckades ta oss in i vår hytt och låsa dörren fort som attan och avhyste på vägen dit en lurendrejare som blev skitsur. Inne i kupén var hygiennivån bättre än väntat - inga kryp eller flygfän. Jag var dock väldigt glad för det nyinköpta sidenlakanet som är min nya bästis. Ola blev dock inte kompis med sitt eftersom han hävdade att det hade någon konstig lukt och behövde tvättas först. För honom innebar det att han sov inlindad i kanga, tröja och de täcken som försågs av tåget. Temperaturen inne på tåget var för övrigt utmärkt!

Det vi lärt oss under den här tågresan, men även under bussresan till Halong är att vietnameserna måste vara ett stöttåligt folk. På bussresan var det kolossalt med fartgupp och hålor i vägen (Karlstad är ingenting mot detta, vettu pappa) och de körde som blådårar ändå vilket medförde att njurarna tog plats någon stans i jämnhöjd med öronen. Konskevensen dagen därpå - grym träningsvärk. Efter tågresan konstaterade vi att tågrälsen funkade på nästan samma sätt, med en väldig massa humpetibump, dock av lite mer sviktande karaktär. Konsekvens - grym träningsvärk. Jag har därför börjat fundera på om det är därför vietnameserna är så små och magra - de utsätter sig för en himlans massa vibrationsträning genom att vistas ute på vägarna. Ska fundera på om det kan gå att införa något likannde på vägen mellan Karlstad och Arvika för att bli mer tidseffektiv med träningen...

Hoppas allt är bra med er i värmen - längtar efter att höra från er!

Kram!

Mätta och belåtna

Nu sitter vi i hotellets väntlounge och slappar i väntan på att ta oss till vårt nattåg söderut. Det känns som att det kommer bli lite äventyrligt och vi har hört allt från att det kan vara jättebra och väldigt mysigt till att det skall vara varmt/kallt, insekter/kackerlackor/galna vietnameser som vill in i kupén och skitiga lakan. Vi har försökt att förebygga en del av problemen genom varm tröja och myggmedel lättillgängligt, bokning av alla fyra bäddarna i egen sovkupé och två stycken silkesreselakan inköpta här i Hanoi för en spottstyver. Vi får se hur det går - imorgon vid halvelvatiden på förmiddagen skall vi vara framme.

Idag har dagen i första hand ägnats åt shopping och sightseeing i gamla stan. Varmt, hektiskt och mysigt! Vi käkade glass på mysiga Fannys Ice Cream vid sjön. Det krävs minst en rejält svalkande dryck- eller glasspaus i timmen om man skall orka vara utomhus. Idag har det varit 38 grader här. Ola har fått någon besvärlig liten förkylning så vi har också varit på apoteket och fått tre olika sorters medicin mot hosta. Demonstrationen om hur de skulle användas var väldigt kroppsspråklig med smackanden (för sugtablett) och glas-i-handen-gest (för svälja) och så kombinerades detta med ett uppvisande av antal fingrar för hur ofta de skulle tas. Vi får se hur det funkar - han lever fortfarande iallafall.

Middag idag igen på ett mysigt ställe med god mat. Vi smarrade i oss, chilirevbensspjäll, nudelfriterade tigerräkor, färska vårrullar med räkor och en fantastisk bananblommesallad med torkad biff. Fortsätter maten på resan vara lika god fortsättningsvis kommer nog detta kvala in som nytt favoritmatreseland. Ola har fortfarande lite problem med koriandern, men vi får se om han vänjer sig :-)

Vi hörs när vi kommer till Hué!

Kram

Majestätisk utsikt till tonerna av karaoke

Nu är vi tillbaka efter en helt godomlig utflykt till makalösa Halong Bay. Jag hade ställt in mig på att detta nog skulle vara en fantastisk upplevelse, men anade inte att det skulle bli så häftigt och storslaget. Vad jag trodde skulle kunna vara några sockertoppsberg i havet, visade sig vara ett oändligt stort sagolandskap, där djonken gled fram i det grönblå vattnet medan de gigantiska vackra växtbeklädda bergen reste sig på sidorna. När vi lämnade Halong City var där mängder av båtar på väg ut och jag suckade lite inombords - ännu en turistfälla... Så visade sig dock inte vara fallet om man valt ett bra resebolag. De valde sin egen rutt och långa perioder var vår båt helt ensam i det magiska landskapet, med undantag för någon enstaka fiskare i konformad hatt i en liten roddbåt. Det enda som saknades var tonerna från Carmina Burana, som hade fullgjort filmtemat och bidragit till dramatiken.

Resan till Halong City gick med minibuss och var i sig spännande. Det vietnamesiska landskapet överträffar vad vi tidigare sett i Asien. Det är oerhört grönt och vackert med stora berg långt borta och odlingar nära. Här kan man se hur bönderna (återigen i de vackra hattarna) skördar sitt ris på risfälten, tar hand om grönsaker och örter eller boskap. Det är som att vara mitt i en dokumentärfilm från ett annat land. Det är sällan man kommer så nära lokalbefolkningen när man är ute och reser, vilket i sig är stor underhållning. På vår resa var två andra par och tre ensamresande personer i olika åldrar från England, Frankrike, Australien, Italien och Vietnam. Gruppen var totalt bara nio personer plus guide, vilket var väldigt lagom på båten. Båten var byggd i tre våningsplan med hytter, salong och soldäck och stilen var rätt så flott!

Under eftermiddagen igår cruisade vi ut i Halong Bay och ankrade till sist upp inne i en vik. Därifrån fanns möjligheten att åka på grottvandring och kajaktur alternativt ligga kvar på soldäck och sola samtidigt som man spanade ut över nejden. Ni kan väl ana vem av oss som valde vad? När det blev dags för kvällen och vi duschat och fräschat upp oss satt vi uppe på soldäcket och såg solen gå ned bland sagobergen. Magiskt! De bilderna kommer ni vilja se - jag lovar! Efter en god middag följde karaoke på båten, vilket ju är standardunderhållningen i Asien. Trevligt och högljutt, men kanske passade det inte i övrigt så bra ihop med det majestätiska landskapet...

Idag har vi legat uppe på soldäcket hela dagen och insupit vyerna, innan vi fick lunch och återvända på den 3,5 timme långa turen tillbaka till Hanoi. Häftiga dagar med ett makalöst väder!

Nu skall vi fräscha till oss lite innan middagen. Idag är det 37 grader inne i Hanoi och asvarmt, så det blir nog inga långa turer.

Kram!