I landets sydligare delar

Vid midnatt ankom tåget till Nha Trang. Som vanligt naturligtvis försenat med ca 1,5 timme. Vi har börjat inse att vietnameserna är ett folk som är vana vid att vänta och ingen gör någon stor affär av det. Vi åkte vanligt sittplatståg med mjuka säten och AC mellan Danang och Nha Trang (som uttalas ungefär nja tjaa) och det fungerade utmärkt bra bara Ola hade lyckats baxa upp våra blytunga resväskor på bagagehyllorna uppe vid taket... Benutrymmet var faktiskt bättre än på svenska tåg och AC:n gjorde det rejält kyligt.

Ola sov i princip hela resan. Själv roade jag mig med att spana ut genom tågrutan - som vanligt vackra landskap. Min favorit är när man åker förbi de stora fälten med vajande lotusblommor i rosa eller vitt. Jag tror nästan det är min nya favoritblomma! Efter ett tag kom någon form av tågvärdinna med en vagn med snacks och drycker. Jag köpte mig en flaska vatten och en stor mugg med sötade popcorn. I samma ögonblick som detta skedde fick jag en ny kompis! I sätet framför oss satt nämligen en liten flicka med en tråkig sovande mamma bredvid sig. Flickan hade nog spanat in mig ett tag - jag är ju som lite märkvärdig med min stora kropp, ljusa hy och ljusa hår. Många barn vill vinka eller hålla lite i handen en stund. Det ville nog även den här flickan där hon hängde bakochfram över sätet och stirrade ogenerat men samtidigt blygt på mig. Jag gjorde några resultatlösa kontaktförsök, som mest verkade skrämma henne. Inte förrän jag öppnade popcornburken och sträckte fram den mot henne gav hon mig ett stort leende och sedan hade jag fått en ny bästis!. Flickan var nog i 4-5-årsåldern och naturligtvis mycket söt. Vi kunde ju inte prata med varandra, vilket till en början verkade göra henne både förbryllad och irriterad - varför gjorde jag inte som hon sa??? Istället fick vi leka tokiga lekar där vi matade varann med popcorn, gjorde tokiga grimaser, höll varann i händerna på olika sätt etc. etc. Man kan ju kanske tänka sig att den typen av dialog mellan en 33-åring och en 5-åring, efter ett tag kan bli lite tjatig, men det tyckte absolut inte flickan. När jag efter ett par timmars lek försökte visa att jag ville vila lite, kanske läsa en bok, blev hon störd och petade hårt med fingret på min arm tills jag la bort boken alternativt övergick till att på olika sätt försöka väcka Ola, eftersom det naturligtvis gav henne min uppmärksamhet. Flickans namn var Susu och hon blev mycket förtjust över att ha träffat en Cissi. Föräldrarna kunde ingen engelska men de (plus alla andra vietnameser i närheten på tåget) var mycket förtjusta över min lek med den lilla flickan. Efter ett tag fick hon din pappa att köpa en popcornsburk även till henne, så att hon kunde mata mig med dessa. När vi gick av tåget vid midnatt sov hon sött under en filt, men hennes mamma gestikulerade ett stort tack till lektanten :-)

Nha Trang är helt olikt de ställen vi varit på tidigare. Det är mycket mera stad och turistort över det här samhället. Stranden är kolossalt fin, lång, vit och finkornig. Vi håller till på en häftig beachclub där allt man kan önska sig finns inom armlängds avstånd - ursköna solsängar, parasoller, pool, duschar, toaletter, superbra bar och restaurang, massage och framför allt jättehärligt bad i klart fint vatten. Nästan inga hotell ligger på stranden, utan istället finns där en jättefin strandpromenad med vackra lite roliga parkmiljöer. Stället påminner mer om en lyxig badort på rivieran. Bergen runtomkring ser också annorlunda ut - fortfarande gröna men med en annan karghet, som på något vis påminner mer om Europa. Vi softade på stranden fram till sexsnåret - Ola nöjd med ställets hembryggda öl och jag med en smarrig paraplydrink. Till middag frossade vi naturligtvis i mumsiga skaldjur! Känns helt OK att tillbringa en vecka här!

Kram!