Monday, July 19, 2010

Tack och hej

Nu lämnar vi snart Nha Trang och beger oss hemåt igen. Så nu blir det nog inte några fler inlägg på ett tag.

Sunday, July 18, 2010

Schpaschiiiba schpaschiiba

Ja här på resortet går Ola och jag som ryssar. Framför allt Ola verkar ha ett väldigt ryskt utseende. Börjar undra om han skulle kunna bli någon form av utrikesspion eller så, för folk har ju alltid mycket att säga om hans ursprung. Sist var det väl arab om jag inte minns fel, och så är kraken bara från Norrland... Det är mycket ryssar här på hotellet för att det är de som har pengarna. Personalen hälsar hela tiden på oss på ryska och vi kämpar för att korrigera dem, vilket de verkar oförstående till. Idag har jag varit på vietnamesisk ansiktsbehandling med naturliga råvaror, på hotellets spa, vilket för övrigt var fantastiskt. Efter behandlingen skulle ett litet frågeformulär fyllas i om hur jag upplevt behandlingen. Formuläret jag fick i min hand var dock på ryska. Jag försökte förklara för henne att jag var från Sverige och att det vore bra om jag kunde få frågorna på engelska. Hon skakade bestämt på huvudet och pekade var rutorna var där jag skulle kryssa, precis som om jag inte förstod mig på blanketten... Efter att ytterligare en person tillkallats fick jag till sist ett formulär på engelska, men det verkade litegrand som om de tyckte att jag sjåpade mig när jag inte ville svara på ryska...

Dagens absoluta höjdpunkter har dock gått i matens tecken, både i början och slutet. Om vi börjar med slutet så har vi än en gång inmundigat mängder med grillade skaldjur på stranden. Har ni aldrig sett Ola salig (ja faktiskt lite åt det religiösa hållet) så skulle ni varit med nu... Den andra höjdpunkten var frukosten - OMG säger jag bara. Gigantiskt bord fyllt med minst ett tjugotal olika exotiska frukter. Massor med olika sorters bröd - allt från de superkrispiga goda vietnamesiska baguetterna (som sägs vara de bästa man kan få utanför Frankrike) till riktigt grova bröd. Mängder med olika bakverk. Ett tjugotal olika typer av färskpressade juicer/milkshakes/smoothies samt champagne naturligtvis. En helt fantastisk station med gräddande av begiska våfflor, amerikanska pannkakor och crepes med massor med olika tillbehör - vad sägs t.ex. om honung i tre olika smaksättningar? En enorm äggstation med tillagning på alla tänkbara sätt - likaså med nudlar där antalet tillbehör var oändligt. En hel vägg pryddes med olika typer av fröer, gryn, tokade frukter etc. Vad sägs t.ex. om torkad longanfrukt eller lotusfrön? En hel disk pryddes med olika typer av skinkor, korvar och dessertostar av västerländskt snitt. Givetvis fanns det små vackra pytteglasbyttor fyllda med olika sorters hemmagjord fruktyoghurt som smakade himmelskt. Ja listan kan göras precis hur lång som helst och jag kan bara tala om att det tog evigheter att bli klar med den frukosten... Vi blev faktiskt så mätta att vi avstod lunchen... Mums!

Nu har vi köpt lite franska bakverk från det franska bageriet på andra sidan gatan. Nattinatt - imorgon är det vår sista stranddag. Kram!

Saturday, July 17, 2010

Nu är det lyx igen, ja nu är det lyx igen...

Imorse flyttade vi till nytt hotell här i Nha Trang. Vi bor nu på Ana Mandara hotel några kvarter längre bort och här ska vi stanna de få nätterna som är kvar fram till hemresan. Det känns ofattbart skönt att få varva ned på ett riktigt lyxställe. Det här hotellet är typ det enda i hela Nha Trang som ligger direkt på stranden och har privat strand. Vi bor i en lyxig garden bungalow som är inredd med allt man kan önska sig - fantastisk balkong och jacuzzi i badrummet! Sedan är det naturligtvis det där lilla extra som finns på alla de här lyxställena - du välkomnas med iskall väldoftande handduk, iskall ingefärsdryck och en passionsfrukt fylld med hemgjord passionsfruktssorbet. På stranden kommer de runt och delar ut frukt och våta handdukar under tiden man ligger där. Lunchen inleds naturligtvis med en gratis liten fruktshot och en överdådig brödkorg. På rummet väntar oss små presenter med godsaker både på överkastet och i en vacker korg på bordet... Listan kan göras hur lång som helst!

Givetvis har lyxen också en baksida - de tar ut hutlösa priser för t.ex. drycker. En flaska vatten kostar motsvarande 40 svenska kronor, trots att alla andra restauranger i Vietnam tar typ max 10 kronor (och ofta mindre). Denna typ av frågor orkar vi dock inte lägga onödigt med kraft på att irritera oss på utan nu ligger fokus på att njuta fullt ut de sista dagarna. Vi skall suga i oss av lyxen, sola och bada och det finns ett par tider inbokade på ställets spaanläggning. Gött!

Nu är vi iallafall hemkomna från en bättre middag på Lantens innehållande ugnsbakade räkor med ost, vitlök och smör; en stor ananas fylld med sauterad biff tillsammans med sötsur sås och grönsaker samt marinerad tunnt skivad kyckling som vi själva fick grilla på en liten bordsgrill och smarra i oss med goda tillbehör. Låter helt OK va?

Nu sitter vi i hotellets bibliotek och kollar internet innan vi skall dra oss tillbaka för kvällen! Kram!

Friday, July 16, 2010

Kort kort

Hej på er alla

Idag blir det ett kort inlägg. Ola som är vid tangentbordet är trött och vill sova. :)

Idag har vi gjort ungefär samma procedur som igår (inklusive vädret), med skillnad att vi ätit en grillad hamburgare (god) istället för skaldjursfrossa. Så nu står mgen som vanligt i fyra hörn. Vi har nu spelat bönspelet en gång och nu är det dags att knyta sig.

Mer inlägg imorgon.

Thursday, July 15, 2010

Skaldjurfrossa!

Ännu en underbar dag på stranden är till ända. Vi mår verkligen gott! Jag plöjer böcker i en rasande takt och Ola växlar mellan att sova i solstolen och promenera. Vi börjar få lite färg, eftersom brisen här gör att man orkar vara lite mer direkt i solen.

Idag och igår har jag också varit på massage - skönt absolut, men inte i Thailandsklass. Det känns som om massagen är lite mer improviserat knådande och bankande och inte så systematisk i sitt utförande. När jag frågade tjejen var hon lärt sig massage såg hon alldeles frågande ut och pekade på den lilla bambuhyddan - "Here of course". Hon är väldigt noga med att man kan lämna dricks (men man är inte tvungen säger hon i nästa andetag...) och jag har uppfattat att det i princip är en omöjlighet att leva enbart på den lön hon får genom massagen, vilket gör att dricksen är nödvändig för att överleva. Spelar inte så stor roll - för oss är det ju faktiskt inga pengar. Idag skulle hon och en annan tjej plocka mina ögonbryn - detta skedde med en metod som var helt främmande för mig med en kombinerad pincett/avbitartång. Jag försökte visa att jag ville att alla strån som skulle bort skulle dras bort med pincetten, men då protesterade de livligt. "Not nice!" Istället så skulle de också trimma vissa strån och på så sätt forma ögonbrynen. Slutresultatet ser iallafall fint ut, så vi får se vad som händer när de kapade stråna växer ut...

Dagens höjdpunkt var dock skymningstimmen. När det börjar skymma och solen går ned drar alla västerlänningar iväg från stranden och istället anländer horder av vietnameser. Hela stranden är som en myrstack full av folk som badar och umgås. Vietnameserna tycker att det är härligt att vara på stranden när det är svalt! Vid denna tidpunkt dyker det också upp försäljare av mat på stranden. Bland annat finns det damer som bär runt på tunga ok med kokgrytor med mängder av skaldjur och grillar. Sedan slår de sig ned varsomhelst på stranden och breder ut presenningar runtomkring sig. Sedan är det bara att komma fram och peka vad man vill ha. Inte särskilt många västerlänningar vågar sig fram men vi bestämde oss för att vara modiga eftersom det såg delikat ut. Vi fick en stor skaldjurstallrik som tanten plockade ihop åt oss med en gigantisk hummer, en stor krabba, tigerräkor, jätteräkor, musslor och stora jättesnäckor till det facila priset av totalt 100 SEK! Med andra ord en otrolig massa skaldjur till en väldigt liten peng. Hon lade sedan våra skaldjur på grillen och penslade med chili- och vitlöksolja varefter allt serverades på ett jättefat till oss som satt där på presenningen. En tandlös liten tant kom framspringande och satte sig på huk hos oss och hjälpte till att klippa, knäcka och plocka isär skaldjuren så de blev mer ätbara. Smaken var ljuvlig och skaldjuren perfekt tillagade och vi lovar er att upplevelsen av att sitta där vid strandkanten i skymningen med alla dessa goda skaldjur, var magisk och säkert kommer platsa bland våra bästa matminnen någonsin. Kvällen fick därför bli utan restaurangbesök utan istället landade vi på en mysig bar där vi softat ett par timmar.

Nattinatt och kram!

Wednesday, July 14, 2010

I landets sydligare delar

Vid midnatt ankom tåget till Nha Trang. Som vanligt naturligtvis försenat med ca 1,5 timme. Vi har börjat inse att vietnameserna är ett folk som är vana vid att vänta och ingen gör någon stor affär av det. Vi åkte vanligt sittplatståg med mjuka säten och AC mellan Danang och Nha Trang (som uttalas ungefär nja tjaa) och det fungerade utmärkt bra bara Ola hade lyckats baxa upp våra blytunga resväskor på bagagehyllorna uppe vid taket... Benutrymmet var faktiskt bättre än på svenska tåg och AC:n gjorde det rejält kyligt.

Ola sov i princip hela resan. Själv roade jag mig med att spana ut genom tågrutan - som vanligt vackra landskap. Min favorit är när man åker förbi de stora fälten med vajande lotusblommor i rosa eller vitt. Jag tror nästan det är min nya favoritblomma! Efter ett tag kom någon form av tågvärdinna med en vagn med snacks och drycker. Jag köpte mig en flaska vatten och en stor mugg med sötade popcorn. I samma ögonblick som detta skedde fick jag en ny kompis! I sätet framför oss satt nämligen en liten flicka med en tråkig sovande mamma bredvid sig. Flickan hade nog spanat in mig ett tag - jag är ju som lite märkvärdig med min stora kropp, ljusa hy och ljusa hår. Många barn vill vinka eller hålla lite i handen en stund. Det ville nog även den här flickan där hon hängde bakochfram över sätet och stirrade ogenerat men samtidigt blygt på mig. Jag gjorde några resultatlösa kontaktförsök, som mest verkade skrämma henne. Inte förrän jag öppnade popcornburken och sträckte fram den mot henne gav hon mig ett stort leende och sedan hade jag fått en ny bästis!. Flickan var nog i 4-5-årsåldern och naturligtvis mycket söt. Vi kunde ju inte prata med varandra, vilket till en början verkade göra henne både förbryllad och irriterad - varför gjorde jag inte som hon sa??? Istället fick vi leka tokiga lekar där vi matade varann med popcorn, gjorde tokiga grimaser, höll varann i händerna på olika sätt etc. etc. Man kan ju kanske tänka sig att den typen av dialog mellan en 33-åring och en 5-åring, efter ett tag kan bli lite tjatig, men det tyckte absolut inte flickan. När jag efter ett par timmars lek försökte visa att jag ville vila lite, kanske läsa en bok, blev hon störd och petade hårt med fingret på min arm tills jag la bort boken alternativt övergick till att på olika sätt försöka väcka Ola, eftersom det naturligtvis gav henne min uppmärksamhet. Flickans namn var Susu och hon blev mycket förtjust över att ha träffat en Cissi. Föräldrarna kunde ingen engelska men de (plus alla andra vietnameser i närheten på tåget) var mycket förtjusta över min lek med den lilla flickan. Efter ett tag fick hon din pappa att köpa en popcornsburk även till henne, så att hon kunde mata mig med dessa. När vi gick av tåget vid midnatt sov hon sött under en filt, men hennes mamma gestikulerade ett stort tack till lektanten :-)

Nha Trang är helt olikt de ställen vi varit på tidigare. Det är mycket mera stad och turistort över det här samhället. Stranden är kolossalt fin, lång, vit och finkornig. Vi håller till på en häftig beachclub där allt man kan önska sig finns inom armlängds avstånd - ursköna solsängar, parasoller, pool, duschar, toaletter, superbra bar och restaurang, massage och framför allt jättehärligt bad i klart fint vatten. Nästan inga hotell ligger på stranden, utan istället finns där en jättefin strandpromenad med vackra lite roliga parkmiljöer. Stället påminner mer om en lyxig badort på rivieran. Bergen runtomkring ser också annorlunda ut - fortfarande gröna men med en annan karghet, som på något vis påminner mer om Europa. Vi softade på stranden fram till sexsnåret - Ola nöjd med ställets hembryggda öl och jag med en smarrig paraplydrink. Till middag frossade vi naturligtvis i mumsiga skaldjur! Känns helt OK att tillbringa en vecka här!

Kram!

Monday, July 12, 2010

Snart rör vi på oss igen...

Håller på och plockar ihop lite saker inför vår avresa från Hoi An till Nha Trang imorgon. Vi har en lång tågresa framför oss på ungefär 9-12 timmar under dagen. Det här med tidpunkter är ju inte lika viktigt här i Vietnam, utan allt verkar vara lite mer på ungefär - sådana där saker som jag har lite svårt för när jag reser, hur världsvan jag än vill vara... Att sitta ett par timmar extra och vänta i en stekhet vänthall känns lagom motiverande, när ingen dessutom heller talar om varför.

Skrädderskan har precis varit här och levererat våra sista plagg, efter att ha gjort ett par finjusteringar. Allt är verkligen kanon nu! Vi blev dessutom vid några skräddade par med skor från en skomakerska som sydde dem på måttbeställning. Precis som med skräddaren var det bara att peka ut på en bild (från mängder med kataloger) hur man ville de skulle se ut. Därefter fick man välja skinn, sula, klack etc. Tror även skorna blev bra, känns det som!

På grund av all business med skräddare och skomakare, blev det lite snoigt med middagen, så vi beslutade oss för att äntligen prova en sorts streetfood vi gått och spanat på som heter Banh Mi. Det är krispiga nygräddade baguetter som de står vid små vagnar och fyller med innehåll. I den här ingår det olika typer av griskött, typ grillat strimlat fläskkött, någon form av paté med grönpeppar inuti, något annat mer skinkliknande kött med fet svål, gurka, tomater, lök, färska kryddor, fisksås, chiliröra, vietnamesiska pickles och kanske lite annat. Kanske låter det lite avskräckande, men vi bestämde oss för att inte titta så noga utan bara äta - kön till det lilla ständet är nämligen ständigt lång och det blir aldrig tomt med människor som beställer mackor i stora lass - förmodligen ofta för at ta hem till familjen eller kanske till arbetskamraterna. Mackorna visade sig vara gudomligt goda och den bästa typ av streetfood man kan önska sig. De visade sig också bli den billigaste middagen vi käkat hitintills - motsvarande 15 kronor för oss båda tillsammans. Ola ligger i sängen och är proppmätt efter sin macka... Till detta fick vi en annan liten dam i ett stånd att tillverka frukdrinkar åt oss, medan vi väntade på hennes små plastpallar. Det blev både mangodryck och avocadodryck. Mycket goda var de dessutom, med okänt innehåll, men jag kan gissa mig till inslag av kondenserad mjölk. Mums!

Dagen har för övrigt varit enormt het. Någon påstod att det var 42 grader i skuggan, vilket inte förvånar oss. Det har konstant legat omkring 40 i några dagar nu. kvällarna har vi upplevt som riktigt svala, med 35-36 grader... Luftfuktigheten här i Hoi An har dock varit betydligt lägre än tidigare, men nu ryktas det vara rejält fuktigt i Nha Trang så vi får väl se. Man ska väl inte klaga äver vädret men det har varit rejält mycket varmare och soligare än vad vi väntade oss. Sedan vi kom till Vietnam har det endast (bortsett från kvällen när vi anlände) kommit en regnskur och lite dugg under en kvart en annan dag - annars blåslampa för jämnan och inte ett moln på himlen. Idag behagade det inte ens fläkta på stranden, så vi höll oss inne under parasollerna. Tanterna som går runt och säljer saker på stranden ville helst också sitta under parasollerna och vila sig och prata med mig. De har ett jobb som verkar minst sagt för djävligt med att vanka runt i hettan hela dagarna med tunga bärlass och nästan ingen köper något av dem...De har hur mycket kläder som helst på sig för att skydda sig mot solen och både strumpor och skor för att isolera mot den brännheta sanden. Dessutom är ungefär hälften av tanterna typ 100 år, jättesmala, skrynkliga som russin och helt tandlösa (alternativt någon tant som bara har ett helt brunblodigt garnityr att visa upp - tänderna hos det här folket är många gånger inte att leka med...). De kan i princip ingen engelska utan ropar bara "hello" med pipig röst när de kommer haltandes med sina små sidendressar och rishattar... Annat är det med de kvinnorna som är mer jämnåriga med mig - en av dem pratar ganska dålig engelska men har själv uppfunnit ett par slogans hon kör flitigt med. "Don´t be lazy, be crazy" eller "Don´t be angry, be hungry". Vet inte om jag riktigt förstått vilken hennes försäljningstaktik är med dessa slogans, men men...

Nästa gång vi hörs av är vi nog i Nha Trang! Kram!