Håller på och plockar ihop lite saker inför vår avresa från Hoi An till Nha Trang imorgon. Vi har en lång tågresa framför oss på ungefär 9-12 timmar under dagen. Det här med tidpunkter är ju inte lika viktigt här i Vietnam, utan allt verkar vara lite mer på ungefär - sådana där saker som jag har lite svårt för när jag reser, hur världsvan jag än vill vara... Att sitta ett par timmar extra och vänta i en stekhet vänthall känns lagom motiverande, när ingen dessutom heller talar om varför.
Skrädderskan har precis varit här och levererat våra sista plagg, efter att ha gjort ett par finjusteringar. Allt är verkligen kanon nu! Vi blev dessutom vid några skräddade par med skor från en skomakerska som sydde dem på måttbeställning. Precis som med skräddaren var det bara att peka ut på en bild (från mängder med kataloger) hur man ville de skulle se ut. Därefter fick man välja skinn, sula, klack etc. Tror även skorna blev bra, känns det som!
På grund av all business med skräddare och skomakare, blev det lite snoigt med middagen, så vi beslutade oss för att äntligen prova en sorts streetfood vi gått och spanat på som heter Banh Mi. Det är krispiga nygräddade baguetter som de står vid små vagnar och fyller med innehåll. I den här ingår det olika typer av griskött, typ grillat strimlat fläskkött, någon form av paté med grönpeppar inuti, något annat mer skinkliknande kött med fet svål, gurka, tomater, lök, färska kryddor, fisksås, chiliröra, vietnamesiska pickles och kanske lite annat. Kanske låter det lite avskräckande, men vi bestämde oss för att inte titta så noga utan bara äta - kön till det lilla ständet är nämligen ständigt lång och det blir aldrig tomt med människor som beställer mackor i stora lass - förmodligen ofta för at ta hem till familjen eller kanske till arbetskamraterna. Mackorna visade sig vara gudomligt goda och den bästa typ av streetfood man kan önska sig. De visade sig också bli den billigaste middagen vi käkat hitintills - motsvarande 15 kronor för oss båda tillsammans. Ola ligger i sängen och är proppmätt efter sin macka... Till detta fick vi en annan liten dam i ett stånd att tillverka frukdrinkar åt oss, medan vi väntade på hennes små plastpallar. Det blev både mangodryck och avocadodryck. Mycket goda var de dessutom, med okänt innehåll, men jag kan gissa mig till inslag av kondenserad mjölk. Mums!
Dagen har för övrigt varit enormt het. Någon påstod att det var 42 grader i skuggan, vilket inte förvånar oss. Det har konstant legat omkring 40 i några dagar nu. kvällarna har vi upplevt som riktigt svala, med 35-36 grader... Luftfuktigheten här i Hoi An har dock varit betydligt lägre än tidigare, men nu ryktas det vara rejält fuktigt i Nha Trang så vi får väl se. Man ska väl inte klaga äver vädret men det har varit rejält mycket varmare och soligare än vad vi väntade oss. Sedan vi kom till Vietnam har det endast (bortsett från kvällen när vi anlände) kommit en regnskur och lite dugg under en kvart en annan dag - annars blåslampa för jämnan och inte ett moln på himlen. Idag behagade det inte ens fläkta på stranden, så vi höll oss inne under parasollerna. Tanterna som går runt och säljer saker på stranden ville helst också sitta under parasollerna och vila sig och prata med mig. De har ett jobb som verkar minst sagt för djävligt med att vanka runt i hettan hela dagarna med tunga bärlass och nästan ingen köper något av dem...De har hur mycket kläder som helst på sig för att skydda sig mot solen och både strumpor och skor för att isolera mot den brännheta sanden. Dessutom är ungefär hälften av tanterna typ 100 år, jättesmala, skrynkliga som russin och helt tandlösa (alternativt någon tant som bara har ett helt brunblodigt garnityr att visa upp - tänderna hos det här folket är många gånger inte att leka med...). De kan i princip ingen engelska utan ropar bara "hello" med pipig röst när de kommer haltandes med sina små sidendressar och rishattar... Annat är det med de kvinnorna som är mer jämnåriga med mig - en av dem pratar ganska dålig engelska men har själv uppfunnit ett par slogans hon kör flitigt med. "Don´t be lazy, be crazy" eller "Don´t be angry, be hungry". Vet inte om jag riktigt förstått vilken hennes försäljningstaktik är med dessa slogans, men men...
Nästa gång vi hörs av är vi nog i Nha Trang! Kram!