Thursday, July 02, 2009

Inga pengar till Isaan

Hett, hett, hett... Vi såg dock på väderprognosen att det komemr regn till Svedala nu. Roligt det där med väder - det är endera av eller på liksom - aldrig lagom. Idag har det varit en dag som alla andra, men med mindre vindar. Vi har slappat, läst, snorklat och varit på massagen.

Jag börjar bli lite fundersam kring prissättnignen på massagen. Jag betalar 300 bath (ca 70 kronor) för vad som egentligen skall vara 1 timmes kokosoljemassage. Det är vara det att just nu har de erbjudande så att man får 1,5 timme för samma pris. Dock får jag varje gång 2 h massage... Måste bli väldigt olönsamt för dem! Nu har de också lärt känna mig så väl att de vet precis vad jag gillar. Detta innebär att när de ser att jag kommer promenerandes längs stranden så börjar de fixa för att jag skall bli nöjd när jag kommer. Det är ca 700 m att gå i starkt solsken till massagen (finns annan närmare, som inte är lika bra) så jag hinner bli varm och svettig innan jag kommer fram. De springer då in på affären och köper en flaska iskallt vatten som de sätter i händerna på mig så fort jag kommit in under det lilla palmbladstaket i skuggan. Därefter tar de flaskan ur mina händer och dränker in en liten handduk med det iskalla vattnet, som de sedan baddar min varma kropp med medans jag blir sval och avslappanad "want you to be happy madaaaam". Därefter skall det mixtras med alla mina olika krämpor (t.x. ischias), kletas på tigerbalsam, badda solbrännan med aloe vera etc. etc. Nu till saken: En av massagetjejerna som heter Joy har berättat för mig om sin familj. Hennes man lämnade henne när hon precis fått sitt andra barn, för en yngre snyggare kvinna. Hon är nu själv med två barn 7 och 3 år gamla. Dessa barn bor uppe hos hennes mamma i Isaan (norra Thailand, gränsen mot Laos). Eftersom Joys pappa dött i en bilolycka så har hon försörjningsansvar för både sin mamma och de två barnen ensam. Joy jobbade tidigare med massage uppe i Isaan men det var dåligt betalt 6000 bath per månad (1500 SEK), vilket ledde till att hon inte klarade att försörja familjen. Hon har därför flyttat till Koh Phangan, långt hemifrån där hon , enligt henne själv, har en "bra" lön på 10000 bath i månaden, dvs 2500 SEK. Nu har hon råd att skicka hem pengar till familjen och kan dessutom träffa sina barn en gång per år! För mig framstår allt detta som bedrövligt - en mamma som inte får träffa sina barn och som lever på en enromt dålig lön (vilket den borde vara även med thailändska mått mätt). Jag tror att någon skulle behöva skicka massagetanterna på företagarkurs, så att de lärde sig att göra bättre business av sin massage. Jag skulle definitivt vara beredd att betala mer för den princessbehandling jag får hos dem. Några tankar om hur man kan uppmuntra kvinnligt företagande i Thailand? Själv skäms jag en aning varje dag jag går dit och utnyttjar deras tjänster, men tröstar mig med att utan mina besök blir dt ännu mindre pengar att skicka till Isaan.

Take care! Kram

/Cissi och Ola

3 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Engagerande fråga. Om tjejerna driver eget så är det kanske bara att föreslå prishöjning. Men de verkar vara anställda. Då får de ju inte mer i fickan av en prishöjling. Gå samman och starta eget? Det finns säkert etableringshinder. Kanske är det oxå något utöver det möjliga att tänka sig.
Finns mikrolån, t ex Grameen bank (grundaren fick Nobels fredspris för nåt år sedan), för kvinnor att komma igång med en liten rörelse. De går kollektivt i god för varandra. Fått stor spridning i massor av länder i den sk tredje världen.
/Bente

6:56 AM  
Anonymous Anonymous said...

Hej på er ungar
Det var på gränsen till en tårdrypande historia din massös berättar, historien har säkert hennes organisatör lärt henne. Kan inte hjälpa att jag kommer att tänka på när jag vid några tillfällen sett lyxbilar stanna på lämplig bakgata för att släppa av 5 ”mycket fattiga” musikanter med plakat och instrument. Dessa sprider sig därefter på staden för att senare på kvällen bli upphämtade av samma lyxåk.
Nåväl! Senaste nytt från Annebergsslingan är att allt ser mycket bra ut med ett undantag och det är den upptorkade gräsmattan som är gul. I pallkragen växer det bra och kommer säkert att växa ännu mera efter vattendränkningen. Körsbären är ännu inte fullt mogna, häcken är ok tillika som häcksköterskan. Många lättklädda damer tassade runt överallt i kvarteret. Slut på rapporten!
Det stämmer att det ska bli sämre väder i Svedala men så här långt har ingen av värmeböljan märkts. Puh! Nej, nu måste jag gå och ägna mig åt morgonvattningen av växtligheten, tomaterna slokar.
Ha det gött ungar, vi hörs.
PoK, Lisa och Kjell

1:40 AM  
Anonymous Anonymous said...

Hej där,

Vilket dilemma! Jag förstår verkligen ditt huvudbry, och precis som Bente skriver så är nog inte lösningen att bara ge dom mer pengar för dom kommer förmodligen inte hamna i deras fickor ändå :-( Men jag tycker nog att det lät som att Bente hade en del bra uppslag. Vet inte om detta är samma som Bente pratar om men jag läste i Amelia tidigare i våras om kvinnor i fattiga länder som på något vis hade en liten "bank" tillsammans där man kunde få låna pengar för att ha möjlighet att starta en rörelse. Sen när man fått igång rörelsen och börjat dra in pengar så betalar man tillbaka. Behövde man sen tex pengar för att utveckla sin rörelse så kunde man låna igen. Detta har visat sig fungera väldigt bra, och flera av kvinnorna i artikeln drev idag framgångsrika företag. Detta gjorde att dom också slapp vara beroende av männen som inte alla gånger var så snälla mot dom. Men andra ord kunde dom ta makten över sina egna liv, toppen tycker jag! Vet inte vilken organisation som hjälpte till med detta, men det som kom ut ur projektet var i vilket fall mycket större än vad som behövdes för att starta upp det. Hoppas du har möjlighet att ge dom lite tips så att Joy och alla andra i samma situation kan få det lite bättre.

Lycka till!

Kram Milla

1:55 AM  

Post a Comment

<< Home